jag blir berörd av en viss person. och mycket går bara att beskriva med låttexter nu. Sad eyes You are the only one whose blue skies are grey ..but I'm gonna get you into the light And I'm gonna find a way that is right And I'm gonna get you into the light And make it okay, so what day is it, and in what month? this clock never seemed so alive Cause it's you and me and all of the people with nothing to do nothing to lose and it's you and me and all of the people and I don't know why, I can't keep my eyes off of you All of the things that I want to say just aren't coming out right i'm tripping on words you've got my head spinning I don't know where to go from here There's something about you now I can't quite figure out everything she does is beautiful, everything she does is bright.

<3

Det hände i Oregon där Eugene hade fyra barn i åldrarna fem till femton. Det var en gudfruktig kärleksfull familj som gick regelbundet till kyrkan. Eugene hade arbetat på ett sågverk på orten i flera år och när det lades ner tvingades han att ta diverse jobb för att tjäna sitt uppehälle. En dag hade han ett tillfälligt jobb inne i stan och arbetade på en bil, och Judy höll på att tvätta då några kvinnor från kyrkan kom förbi. Deras samtal avbröts då Judys äldsta dotter kom in:
"Mamma, en svart man är påväg till bakdörren. Han säger att han måste prata med dig." Damerna från kyrkan varnade henne genast. "Var försiktig. Ha inget att göra med en man som kommer och tigger! Lyssna nu på oss!" Vid bakdörren stod en äldre svart man och grånat hår och milda, varma ögon.
"Frun, jag är ledsen att jag stör dig, men min bil gick sönder och jag får gå till fots in till stan. Jag skulle uppskatta om du kunde ge mig lite vatten och bara en liten bit mat om du kan undvara det." Judy blev förbluffad och tvekade att göra vad som var rätt eftersom hon hade påverkats av kvinnorna från kyrkan. Istället för att hämta vattnet och maten, stod hon där. Deras ögon möttes och den gamle mannen väntade några sekunder, sedan gick han tyst sin väg.
Judy skämdes medan hon gick tillbaka till bordet men kände sig ännu sämre då hon såg den fördömande blicken från sin äldsta son. Hon tyckte snabbt till sig en kanna saft och några kakor och sprang ut genom framförren. Där fann hon den gamle mannen sittande på huk med barnen omkring sig som lyssnade på honom då han berättade bibelberättelser. Hon gav honom kakorna och saften och sade åt honom att vänta medan hon gick in och förberedde en lunchlåda. Hon kom tillbaka med lunchen och sade: "Jag är ledsen för mitt beteende tidigare." Han svarade:
"Det är helt okej.. alltför många människor påverkas av andra men till skillnad från vissa har du övervunnit det, och detta talar till din fördel." Den kvällen hade Eugene goda nyheter. Den bil han hade lagat tillhörde en man vars bror letade efer en bra mekaniker till sin bilverkstad, så han hade anställt Eugene med detsamma. Familjen gladde sig medan de åt kvällsmat ovh firade de glada nyheterna. Senare, efter att den uppsluppna stämningen hade lugna ner sig en aning berättade Judy för Eugene om eftermiddagens händelser. När hon var klar frågade han: "sa du att det var en äldre svart man med snälla ögon och grått hår?" "ja." Eugene hoppade upp från stolen och började rota i sina fickor tills han hittade en vikt papperslapp som han gav till Judy och sa. "Jag mötte den mannen där han fick utmed vägen då jag körde hem från stan. Han vinkade på mig och gav mig den här. När jag hade läst klart den några få sekunder senare tittade jag upp och då var han borta! Han hade bara försvunnit. Det fanns ingenstans där han kunde ha gömt sig! Han bara fick upp i rök! Jag kunde inte tro mina ögon."
Judy började läsa lappen och brast i gråt innan hon hade läst klart den. På lappen stod det:
"Glöm inte att visa gästfrihet, ty genom gästfrihet har somliga fått änglar till gäster utan att veta om det."